Vad är radon?
Radon är en osynlig och luktfri radioaktiv gas, som bildas när det radioaktiva grundämnet radium sönderfaller. När gasen i sin tur sönderfaller bildas så kallade radondöttrar, som är radioaktiva metallatomer. Radondöttrarna fastnar på damm som vi andas in och kommer på så sätt ner i lungorna. Radonhalten mäts i enheten Becquerel per kubikmeter inomhusluft (Bq/m3). 1 Bq/m3 innebär att en atom sönderfaller per sekund i varje kubikmeter luft.
Risker med radon
I jämförelse med dålig kost, rökning, och solens strålar är radonstrålningen i de flesta fall ingen stor riskkälla. Men bor man under lång tid i ett hus med höga radonhalter ökar risken för lungcancer.
På vilket sätt är radon skadligt?
Radon följer med luften in i luftrör och lungor när vi andas. Lungorna kan därför skadas och lungcancer uppkomma. Ju längre tid du tillbringar i radonhus och ju högre halter du utsätter dig för, desto större är risken. Det tar minst 15 år att utveckla sjukdomen. Rökning i kombination med radonstrålning innebär en ökad hälsorisk. Även passiva rökare, som familjemedlemmar, löper ökad risk att drabbas av lungcancer från radon.
Hur vanlig är lungcancer orsakad av radon?
Statens strålskyddsinstitut uppskattar att omkring 500 lungcancerfall per år orsakas av radon i inomhusmiljön, av dessa är 90 procent rökare. Om man sänker radonhalten i alla hus som har över 200 Bq/m3 kan man på längre sikt undvika cirka 200 lungcancerfall varje år.
Här finns radon
Radon i bostäder kan komma från tre olika källor:
• Marken under och runt om huset
• Vatten som används i hushållet
Marken är den vanligaste radonkällan. Många kommuner har undersökt radonsituationen. Kontakta hälso- och miljökontoret eller motsvarande hos din kommun för en mer detaljerad information.
Byggnadsmaterial
Alla byggnadsmaterial som är baserade på sten (till exempel betong, tegel, lättbetong) innehåller radium och avger därför radon. Normalt är radiumhalten så liten att radonavgången är betydelselös, men det finns undantag. Ett sådant är alunskifferbaserad lättbetong, s.k. blåbetong, som användes från 1929 till slutet av 1970-talet. Blåbetong i både ytter- och innerväggar samt bjälklag kan ge radongashalter uppåt 1 000 Bq/m3, när luftväxlingen är dålig. I dag tillverkas inte byggnadsmaterial med så hög radiumhalt att det skulle kunna utgöra någon nämnvärd radonrisk.
Vatten
Vatten från bergborrade brunnar eller från kallkällor kan innehålla radon. När radonhaltigt vatten tappas upp eller används i tvätt- eller diskmaskiner avgår en stor del av radonet till inomhusluften. En tumregel säger att en radonhalt i vatten på 1 000 Bq/l ger ett tillskott på cirka 100 Bq/m3 till inomhusluften. Riskerna med att dricka radonhaltigt vatten är små. Radon som man dricker tas upp i magsäcken och transporteras ut i kroppen. Den största delen andas man ut inom en timme.
Radon i luft
Radon finns överallt - i mark, luft och vatten. När det gäller luften i våra bostäder är marken under huset sannolikt den vanligaste hälsokällan. Det finns gränsvärden för radon i inomhusluften som är bindande. I Arbetsmiljöverkets föreskrift "Hygieniska gränsvärden" finns ett gränsvärde på 400 Bq/m3 för arbetsplatser. I "Boverkets byggregler", kapitel 6 finns gränsvärdet för nybyggda hus, 200 Bq/m3.
Riktvärden för bedömning om olägenhet för människors hälsa hittar du i Socialstyrelsens allmänna råd om radon i inomhusluft, 200 Bq/m3 i bostäder.
Radon i vatten
Gränsvärden för vatten finns i Livsmedelsverkets dricksvattenföreskrifter. Vatten som innehåller mer än 100 Bq/l klassas som tjänligt med anmärkning och vid mer än 1 000 Bq/l bedöms vattnet vara otjänligt för användning som livsmedel. Förhöjda halter av radon i dricksvatten är ett tecken på att radonhalten inomhus kan vara förhöjd. Man bör därför alltid mäta radon i inomhusluft om man upptäcker förhöjda radonhalter i vattnet. Kommunalt vatten är kontrollerat men egna brunnar bör man kontrollera vattnet för radonhalten.
De gräns- och riktvärden som finns för radon i vatten är avsedda för permanent boende. De går därför inte att direkt tillämpa på fritidsboende eller annan vattenanvändning som inte avser daglig användning av vattnet.